Klosterbackens hus och gårdar
Ett bostadsområde i utkanten av stan
Klosterbacken är Åbos enda enhetliga trähusområde som undgick storbranden år 1827. Tvåhundra år senare står byggnaderna fortfarande kvar på sina ursprungliga platser.
Klosterbacken låg i utkanten av staden, och därför var tomtmarken billig här. Backen blev bostadsområde för stadens mindre bemedlade invånare, och man levde länge i självhushållning som på landsbygden. Klosterbackens hus och gårdar vittnar om 1700–1900-talets levnadssätt. De första invånarna byggde sig en liten stuga. Så småningom byggde man ut sina gårdar med flera rum och gårdsbyggnader. Under årens lopp bytte gårdarna ägare, de reparerades och förnyades. När Klosterbacken blev museum återställdes hemmen till att motsvara tiden före Åbo brand.
Klosterbacksborna
Bland Klosterbackens första invånare på 1700-talet nämns bland annat en skomakare, sjömän, brädbärare, packare och väktare med sina familjer. På 1800-talet flyttade flera timmermän hit, som hade yrkeskunskap att bygga sig en egen stuga. Gårdsägarna byggde också hyresrum, som gav en extra inkomst.
Invånarna hade brokiga bakgrunder och yrken, och på Klosterbacken bodde en cirkusakrobat och en orkestermusiker, lösdrivare och krogvärdinnor. Ägoförhållandena och i synnerhet hyresförhållandena växlade tätt. Familjer med många barn kunde bo i ett enda rum. Trots att området beboddes främst av den mindre bemedlade befolkningen fanns här även välbärgade hushåll. I början av 1900-talet utgjordes majoriteten av invånarna av hyresgäster, ofta ensamboende kvinnor och äldre.
Efter musealiseringen bodde många hyresgäster kvar, sida vid sida med museet. På området finns fortfarande några hus som är i privat bruk.
Hör mera om livet på Klosterbacken
Du kan läsa mera om klosterbacksborna i våra utställningar, eller höra historierna i vår audioguide.
Besök
Blommor och växter
På sommaren blommar bland annat pelargoner och svartahavsrosor på museets fönsterbräden. I rabatterna hittar du traditionella perenner såsom löjtnantshjärta, studentnejlika, akleja, såpört och olika liljearter.
Nyttoväxterna påminner om forna tiders självhushållning. På gårdarna finns potatis- och rovland, och här växer även libsticka, pepparrot och gräslök. På området kan du fortfarande se bärbuskar och fruktträd som planterats av klosterbacksborna.
På tobaksgården odlar museet Virginiatobak, som klarar sig även på våra nordliga breddgrader. I många gårdar frodas malörten, som har en stark, insektavstötande doft.
Galleri
